Katastrofflyg den 17 juni

Jag, Libor, Stefan och Steve träffades på fältet i Viken. Det blåste nästan ingenting. Vi packade upp utrustningen och alla gjorde sig klara. Jag såg att vinden hade vänt när Libor skulle starta och jag nämnde detta för honom. Men han trodde att han ändå skulle klara av att starta i sidvind. Det gjorde han inte och han sabbade propellern. Steve utnyttjade ca 50 meter när han startade och balanserade både åt höger och vänster. Över Helsingborg fick han motorbortfall och klarade precis av att starta motorn igen så han slapp nödlanda bland husen.
Min start var hyfsad men jag började pendla kraftigt när jag lättade. Jag kompenserade pendlingen och svängde kraftigt ut åt höger för att undkomma skogsdungen.
Stefan som inte varit uppe på ett bra tag fick en fin start men flög rakt mot skogsdungen och gjorde bedömningen att han inte kunde svänga. Jag såg från min höjd att det inte såg bra ut och sekunderna efter så flög Stefan rakt in i träden. Som tur var så skadades han inte. Men hans utrustning fick sig en smäll.
Detta visar tydligt att man måste flyga någorlunda aktivt för att bibehålla lite rutin men även att man inte skall överskatta sig själv. Tre av fyra råkade ut för dåliga erfarenheter. Jag vet inte om jag hade tur men jag fick mig en tankeställare om hur lätt det är att något går fel och att aldrig falla för grupptrycket. Jag kollar min utrustning och jag avgör när, var och hur jag skall flyga.