Nödskärmsompackning

Idag var det den årliga nödskärmsompackningen. Stefan hämtade mig vid 9-tiden. Sen for vi iväg till idrottshallen i Löderup. Det tog 30 minuter från Sjöbo till Löderup, en sträcka på 4 mil. Så det får nog bli en flygning dit vid något tillfälle. Jag kastade min nödskärm och det funkade hur bra som helst. Men när jag skulle packa ihop den så hade jag totalt glömt hur man skulle göra. Och jag var inte ensam om det. Alla stod som frågetecken och instruktörerna fick jobba hårt för att hjälpa alla.

Jag ringde min kusin Dan som jag inte sett på 20 år. Han kom och hälsade på i idrottshallen. Det var kul att snacka med honom efter så många år. Vi kom överens om att jag skulle ringa honom när jag flyger ner och hälsar på så han kan förbereda med en dunk Aspen och en kanna kaffe.